Från vänster: Benie Nsasa och Rohiatou Kah.

 
 

"Vi får skulden för allt"

När vuxna tycker att ett område har blivit för stökigt är det ofta mot ungdomarna de vänder blicken – i en period i livet då många redan känner sig annorlunda eller utanför.

Och i Bro är det många unga som känner sig utpekade.

Bro fritidsgård flyttade in i Broskolan några år efter att fastigheten återuppbyggdes efter branden 1992.

Just denna lördag har gården öppet hus och grillen står utställd i solen. Torget är fullt av personal från både gården och Fryshuset, ungdomar och barn och så några som redan har eller strax har uppnått myndighetsåldern.

För den senare gruppen, de som juridiskt sett är vuxna eller inte långt därifrån, är ett nytt utrymme på gång i andra änden av skolan – Vardagsrummet.

Det är efterlängtat av personalen.

 
 
Vi upplever att det är ett stort antal ungdomar som inte har någonstans att vara, men som är för gamla för fritidsgården, och behöver något vettigt att göra. Det är nog ett bra led i att försöka göra samhället lugnare.
— Anneli Gustafsson, fritidsledare i Bro sedan elva år tillbaka
 
 
 
 broskolan

broskolan

 

Dagens höjdpunkt är fotbollsspelaren Martin Mutumba, som i dag spelar i Syrianska och bland annat har ett SM-guld med AIK i sin meritförteckning.

På fritidsgårdens kontor sitter Rohiatou Kah, Elina Zakaria, båda 16 år, och Benie Nsasa, 17. Alla tre går i årskurs 9 i Broskolan och är gårdsrepresentanter, det innebär att träffas var tredje vecka för att diskutera roliga saker som ungdomarna kan göra.

För inte så länge sedan åkte de exempelvis till trampolinparken JumpYard i Barkarby och upplevelsecentret Prison island i city, de ordnade filmvisning på gården från sen kväll till tidig morgon och de har dessutom varit på skytte och bowling.

Jag undrar vad de tänker om Bro och får snabba svar, de kompletterar varandras bilder utan att tänka efter.

­– Ett tryggt ställe, ganska lugnt, säger Rohiatou.

– Många tror att det är massa bilbränder, fortsätter Elina.

– Folk säger att det är kaos, men det är inte det, fyller Rohiatou i.

– Och vi ungdomar vet ju vad som händer på riktigt, inte bara det som står i tidningen, hävdar Elina.

– Alla känner alla, det är roligt. Det är inte dåligt och otryggt, säger Benie.

De är högst medvetna om att deras bild av Bro skiljer sig från sina föräldrars och menar att en stor del av det beror på sådant som sprids i sociala medier.

 

 
 Rohiatou, Benie och Elina går alla tre  sista året på Broskolan

Rohiatou, Benie och Elina går alla tre  sista året på Broskolan

 
Det finns en Facebookgrupp där det skrivs mycket dumma grejer. De riktar udden mot vissa ungdomar och skyller på dem i stället för att försöka få folk att samarbeta.
— Elina Zakaria
Jag vet inte varför de håller på, men den där Facebookgruppen ger en dålig bild av Bro.
— Rohiatou Kah
 
 

Från scenen börjar Martin Mutumba med att be om ursäkt, han är ingen van föreläsare.

– Det är bara andra gången jag gör det här så ni får säga till om jag är dålig, säger han med humoristisk självkritik.

Ingen klagar. Det sitter unga människor på varje stol och längs väggarna. Rummet är faktiskt alldeles tyst när Martin drar sin historia. Han pratar om uppväxten i Rinkeby i nordvästra Stockholm och hur han upptäckte fotbollen.

– Jag började för att mina kompisar ville spela och först fick jag stå i mål men jag var bättre som utespelare.

Han skulle visa sig vara en stor talang och som 14-åring kom han i kontakt med Björn Wesström, i dag sportchef i AIK och ansvarig för bland annat spelarvärvningar.

Wesström blev väldigt viktig för den unge Mutumba, en person som alltid fanns där och ställde upp, även när Martin hade gjort bort sig.

– Björn hade min rygg.

Det är som att Martin Mutumba vill förklara för de vuxna som lyssnar: Ge aldrig upp, stå kvar, stötta.

 
 
 
 Shukri Wehliye, Nora Sylvander, Alma Brockman

Shukri Wehliye, Nora Sylvander, Alma Brockman

 

Martin berättar om en annan tid, med rasister på läktarna som kallade honom för fula saker och hur han ibland ville ge upp. Han pratar om sin mamma och sina sju syskon och om perioden då han skadade sig och började hänga runt med kompisar som inte alltid hade hans bästa för ögonen.

Han har dragit flera lärdomar som han vill föra vidare:

– Ta skolan på allvar! Här i Sverige får man gå i skolan, man måste ta vara på det.

– Det är bara du som kan göra så att din dröm blir verklighet.

– Om du vill bli proffs, omge dig med folk som vill att du ska lyckas.

Och så, till föräldrarna:

– Du måste vara involverad i ditt barns liv.


Namo Baban, Nasrins son från första reportaget om Bro, är också här. Han har inte varit på gården på flera år och många blir glada när de ser honom, skakar hand och kramas. Folk undrar varför han är där och han svarar att han ville hälsa på.

Namo sitter på en stenmur nära grillen och verkar nöjd över att vara tillbaka där han tillbringade så mycket tid i ungdomen.

Musiken ekar över torget och studsar mellan väggarna, kycklingkorven börjar få färg på grillgallret.

Naman Tesfamariam, 17, är engagerad i Fryshusets arbete. Han är knappt på gården längre, det blir mest på helgerna. Han pluggar samhällsvetenskapliga programmet på Upplands-Brogymnasiet och spelar fotboll i Kungsängens IF, som högerytter och offensiv mittfältare.

– Jag tar skolan på allvar och har bra betyg, men jag vill gärna lyckas inom fotbollen. Vi har tre träningar i veckan och så kör jag själv också, säger han.

Naman om att växa upp i Bro. (Foto: Åsa Sjöström)

Han, liksom varenda ung människa vi pratar med, trivs i Bro.

– För mig är det bra. Jag har bott här hela mitt liv, nere på Fjärilsstigen. Jag känner mig trygg och tycker om att hänga här. Det finns inte så mycket att göra, men vi gör det bästa av möjligheterna.

– Vi kanske hänger på fritidsgården, softar hemma hos varandra eller i centrum. Ibland åker vi utanför Bro och gör något. Men vi skulle vilja ha mer grejer att göra i Bro. Det är jobbigt när det är kallt och fritidsgården inte är öppen. Vi vill ha en bättre gård som är öppen lite andra tider. Mer affärer, mer liv i centrum, gärna en galleria.

Just det pratar han och kompisarna om – och blir frustrerade över.

– Det känns inte alls som att det satsas på Bro, medan det kommer nya grejer i Kungsängen hela tiden. Och jag vet att kommunen har bra ekonomi, säger han.

 

 
 Naman Tesfamariam

Naman Tesfamariam

 

För Naman Tesfamariam är det förstås fotbollen som är mest intressant, liksom för ungdomar i många andra områden i Sverige.

Antalet spelare växer, antalet lag likaså, men träningstiderna på de fotbollsplaner som finns ökar inte i samma takt. Det påverkar också möjligheterna till spontanidrott, då planerna ofta är fullbokade.

– Vi vill ha fler fotbollsplaner. Alla i Bro gillar fotboll och har det som hobby, men om man ska gå till IP för att spela måste man planera och därför dyker det inte upp så många. Vi har sagt det till kommunen, men det känns som att det går in genom ena örat och ut genom det andra.

 

 
 

 

Ett annat dilemma är kollektivtrafiken. Naman skulle vilja se en ökad turtäthet.

– Det är jobbigt med tågen. Om man missar bussen eller om den är försenad så får man vänta 30 minuter extra på tåget.

Så vad hade hänt om du bestämde?

– Jag hade ändrat till kvartstrafik och investerat mer i Bro: mataffärer, grejer ungdomar gillar, konstgräsplaner och annat som drar deras uppmärksamhet i stället för att tugga, det finns ingen framtid i att bara gå runt.

 
 
Min dröm är att bli fotbollsspelare och om det inte går så har jag inte tänkt på vad jag vill plugga till, men jag vill bli något bra.
— Naman Tesfamariam
 
 

Han säger att han känner framtidstro och att de flesta av hans vänner också gör det – många vill liksom han själv lyckas med fotbollen.

– Och några vill satsa på skolan, kanske bli advokater eller något.

Håller du med de som tycker att Bro är stökigt?

– Ja, det är inte så lugnt. Men det är inte så stökigt som vissa skriver på Facebook. Jag förstår ändå att folk kan känna oro när människor inte är helt hundra och inte kan bete sig, men det är för att de inte har någonstans att softa, de behöver fler aktiviteter.

­­– Man ska inte behöva begära att det görs, det ska vara standard. I Jakobsberg till exempel finns de fullt med grejer de kan göra.

Du tror att ungdomskriminaliteten minskar med fler aktiviteter?

– Ja, det tror jag. En stor andel av den.


Efter Martin Mutumbas föredrag hamnar vi på en ranglig bänk på torget med Rohiatou, Elina och Benie.

Elina suckar över hur de vuxna hon har omkring sig ser på den miljö hon ändå tycker så mycket om att röra sig i:

– De säger: ”Gå inte till centrum på kvällen, gå inte ut ensam, hör av dig och berätta vart du ska.”

– Det är samma med min mamma, hon är orolig, säger Benie.

– Jag försöker förklara att det inte är farligt, men det går inte så bra, säger Rohiatou. Mamma tänker att Bro är dåligt. Det har blivit som en klyfta mellan oss. Vad kan man göra åt det?

 

 
 fritidsledare och ungdomar i samtal på torget i bro

fritidsledare och ungdomar i samtal på torget i bro

 

Yassir Shafii delar sin tid mellan att vara ungdomsproducent på kommunen och att jobba för Fryshuset, som har närvaro i Bro sedan 2017.

Han beskriver sig själv som en blyg kille fram till att han började gymnasiet, som blev en vändpunkt.

– Jag har alltid spelat fotboll och älskat det men inte pratat så mycket utanför och jag vet inte vad som hände, men jag började ta för mig mer, säger Yassir som i dag är 24 år.

Han hade det alltid lätt i skolan, behövde inte plugga så hårt för att få bra betyg och ungdomsåren minns han som roliga.

 
 
Det var kul, jag älskade Bro – jag älskar fortfarande Bro. Jag har alla mina vänner här, alla känner alla. Det är mitt hem och vi känns som en enda stor familj.
— Yassir Shafii
 
 yassir shafii

yassir shafii

 

Vi diskuterar huruvida Bro har förändrats i positiv eller negativ riktning och Yassir tycker att det, som han säger, ”är lite mer busigt i dag än förr”.

– På min tid umgicks vi med folk som var födda samma år som vi. I dag är det ett stort glapp mellan de äldre ungdomarna och de yngre och alla umgås med alla. De yngre kanske känner att det måste visa upp sig, att de är tuffa, men jag vet inte vad det beror på.

Han pratar också, som många av ungdomarna, om sociala medier och den påverkan som finns på människor bild av sitt eget samhälle.

– Så fort något händer så skrivs det på nätet och vuxenvärlden får veta om vad som händer i Bro, så var det inte förr. Och ungdomarna är själva inne och läser på den här Facebooksidan och kanske känner att bara ena sidan av myntet visas upp, de blir uthängda och det blir ännu mer frustration.

Upplever du att det finns en frustration?

– Ja, det kan bero på att ungdomarna inte känner sig hörda. Nu har många av mina barndomskompisar flyttat, men på vår tid fanns det en fritidsgård även för äldre. Jag vet att Vardagsrummet är på gång men man vill se att den blir klar, speciellt nu när det är sommar och folk är ute.

– Vardagsrummet är en bra start. Men de som bestämmer i kommunen måste komma ut mer och lyssna på ungdomarna.

Yassir anser att det finns en tydlig framåtrörelse i Bro, att de unga människor som kanske strulade för ett par år sedan har kommit in på gymnasieskolan och börjar se sig om efter sina möjligheter.

 
 
Jag tror att den hets som många känner ofta är en fas, det finns ingenting att göra och då hittar man på dumheter. Ungdomar är ibland högljudda och så klagar folk, trots att de inte har gjort något. Men nu ser jag att folk mognar och vill ha jobb.
— Yassir Shafii
 
 

Den bild som sprids av en ung person som gör bort sig oroar Yassir. Han berättar om sin egen storebror som han hävdar var ”jättebusig” som tonåring.

– Han blev stämplad och det följer med en hela livet. Och så är det i dag. Unga stämplas tidigt som problem och det känns som att de inte får en chans. Det är det enda problemet i Bro, man växer upp och folk tror inte att man kan ändras. Men när man är ung gör man misstag och alla måste få en andra chans, säger Yassir.


Utveckling sker på flera plan i kommunen. Rekryteringen av Hannah Rydstedt som kultur- och fritidschef i Upplands-Bro har tagits emot väl av både ungdomar och de som arbetar på golvet.

 – Hannah är här och man kan messa med henne sent på kvällen om det är något viktigt – hon svarar, säger en av fritidsledarna och lägger till:

– Det känns som en förändring.

Hannah Rydstedt är på plats på fritidsgården i Bro tillsammans med sin dotter och dennes vän, trots att det är lördag. Kanske vet hon redan att hon är omtyckt, men hon blir glad när jag säger det.

– Det är roligt att höra, säger hon med ett leende.

Faktum är att fritidsgården kommer att ha öppet hela sommaren, vilket inte har varit fallet tidigare. Fjolårets Upplands-Bro Sportcamp – nio veckor med olika aktiviteter för barn och unga vuxna mellan 7 och 19 år – repriseras. Och alla ungdomar som vill ha ett sommarjobb får det.

– Förut gick pengarna till annat och inte till ungdomarna, men jag tycker att det har blivit bättre sedan Hannah kom, säger Rohiatou Kah.

 

 
 Frida Dössing och Elissa Bou Antoun, båda 17 år. 

Frida Dössing och Elissa Bou Antoun, båda 17 år. 

 

 
 
 

Foto: Åsa Sjöström

Text: Behrang Behdjou